Publicerat: 091112

---

Detta är den oredigerade versionen av texten som tidigare publicerats på Miljömagasinets debattsida (091106 nr: 45) och FiB/K insändarsida (nummer 11 2009)

”Varför sådant ointresse för beslutet att riva Kiruna stadshus?”

Beslutet om rivningen och omvandlingen av Kiruna centrum bör självklart vara ett riksintresse (inte minst med tanke på att det statliga LKAB är part i målet) och därför kan det tyckas märkligt, att beslutet om denna exempellösa rivning inte har uppmärksammats mer av till exempel kulturarbetare och politiker i Sverige.

Faktum är att Kiruna stadshus, ritad av arkitekten Artur von Schmalensee, år 1964 erhöll Kasper Salin-priset; utsedd till Sveriges vackraste offentliga byggnad, och sedan den 30 november 2001 är ett byggnadsminne (enligt länsstyrelsens beslut).

Förutom att vara säte för administrationen i Kiruna kommun har stadshuset bland annat detta år varit platsen för sametingets öppnande, med bland andra Kronprinsessan Victoria närvarande. Byggnaden fungerar även som en konsthall.

I och med beslutet att riva största delen av stadshuset (några inventarier ska tydligen behållas till eftervärlden) kommer det naturligtvis bli lättare för LKAB och kommunledningen att hänvisa till ekonomiska (och praktiska) skäl för att även riva kyrkan i Kiruna centrum, av Arkitektriksdagen år 2001 utsedd till "Alla tiders bästa byggnad, byggd före 1950" i Sverige.

Till saken hör att den pågående sprickbildningen under Kiruna centrum beror på LKABs skivrasbrytning, vilken innebär att malmen sprängs loss. Väl känt är att denna brytmetod orsakar seismologiska aktiviteter, med risk för ras i gruvorterna (som även utgör en fara för underjordsarbetarna).

Någon annan brytmetod har LKAB inte övervägt, trots att till exempel den så kallade Oscillating Disc Cutting-teknologin finns tillgänglig. Med den metoden grävs malmen fram med en skärmaskin, på liknande sätt som tunnlar borras.

Ifall den metoden tas i bruk av LKAB skulle det minska spänningarna i berget vid gruvbrytningen och därmed reducera risken för sprickbildningar. Därmed skulle även stadsomvandlingen (rivningen och flytten) av Kiruna centrum kunna ifrågasättas.

Ola Jordán